... att allt skulle kuna börja om. Att man kunde trycka på restart och göra om. Men det kan man inte.
Jag önskar att det inte hänt. Att allt var som det var. Alla kunde vara där dom var. Jag vet inte vad som har hänt.
Jag önskar att jag inte hade så många vänner. Eller inga vänner alls. Allt hade varit bättre då.
Jag önskar att jag kunde duga åt mina vänner. Att dom inte hade börjat utnyttja mig. Att jag kunde leva som jag ville, utan allas krav på att man ska vara perfekt och fånga dom när man faller. Att jag inte bara dög när man har två hästar, utan som en vän.
Jag önskar att jag kunde leva utan att bli dissad när man är sjuk. Bli bort glömd som ett gammal leksak och bli gömd på vinden och bara polockas fram till skryt eller stöd.
Jag önskar att jag kunnde vara mig. Att jag kunde känna mig som jag och kunna säga "jag" utan att ljuga för mig själv.
Jag önskar att alla skulle kunna sluta gnälla över saker som ändå inte kan ändras. Visst, man kan väl säga en ska en gång men när det blir uppot sju tusen så...
Jag önskar att ni som läser det här och känner igen er ska ta in det och suga på det. Känna att jag menar allvar i det jag skriver. Känna vad jag tänker och vill. För nu är jag trött! Jag orkar inge mer! Dom jag litade på svek mig, dom jag älskade försvann. Byttes ut mot någon jag alldrig träffat förut, men i samma kropp. Jag orkar inge mer nu. Jag vill inge mer nu. Men jag har några vänner kvar som går att lita på. Som jag älskar.
Jag önskar......