Rasism


Tillåt mig att skratta!

Hej Linn Nyman!

Lite hjälp på traven
Den här filmen har fått hur många kommentarer som helst och blivet (för det mesta) risad. Men jag vågar, med en vis efter tanke, påstå att den är fake. Varför? Jo, det är den del saker som inte stämmer i den. En hel del fnitter och "Vi måste ju säga något grovt? Jag har ju redan sagt idioter.". Det stärker min teori om att det är fake.
"Väldigt tv-kåta", med de syftar ni förmodligen på att man vill ha uppmärksamhet, eller tolkar jag er fel nu? Om man nu gör en fake video och ber om att få uppmärksamhet är, man inte lite "tv-kåt" då?
Låt oss nu tro att detta inte är fake, utan på riktigt. Det betyder att hela videon blir mindre trovärdig. Varför? Här kommer nu mina tips till er två bakom kontot "hernik b" på Youtube, om ni vill göra era röstinspelningar bättre:
-
Skippa fnittret. Om ni vill få sånna som jag att tänka, "jaha, nemen gud så roligt för er" och klicka vidare till nästa video/inlägg så ska ni sluta fnittra så frentiskt. Hur skulle det se ut om alla politker stod och fnittrade som små tjejer när de skulle lägga fram sina argument? Bra? Nej, skulle inte tro det..
-
Prata inte med varan. Bestäm innan vad ni ska säga. Exemplet jag tog upp innan, är saker som jag stör mig på som in i helvete. Och om ni inte vill stå och prata med skrivna lappar om vad som ska vara med, säg det som känns rätt då, stå inte där som en idiot och försök komma på något "grovt" att säga. Tack, men nej tack.
-
Fall inte ifrån ämnet. Håller till det ni har tagit upp. Börja inte prata om vad Nellie Berntsson har skrivit på sin blogg och vad som har hänt med hennes Instagram. Vad har det med Ponnyaktuten och göra? Åh, ingenting! You don´t say that, wow!
-
Säg inte emot er själva. "Hon har väl inte råd men en människa... En människa med rätt kunskaper.". Lite senare "Dom tar ju med rika ungar.... Som Nellie...". Vänta var inte hon fattig nyss?
-
Ni borde väl också nämna att mycket av det som gör att barnen blir kända är SVT;s fel. Eller det är ju barnen som bestämmer om de ska få åka till Tobbe eller inte jag fattar... Eller...?
Nu tänker jag faktiskt göra något som jag inte brukar, lyfta på hatten. Ni har några riktigt grymma argument på G här. Om ni fin putsar lite här och där, så kommer bet bli super.
Jag tänker inte ta upp att jag tycker ni ska ta bort den fina bilden, lägga dit era ansikten och ta bort den jobbiga ljudförvägnings grejen från era riktiga röster, jag kommer inte ta någon seriöst fören man kan stå för sig själv. Ni förklarade ju i eran andra video att ni ville vara anonyma, vilket jag respekterar.
Nej, jag vet vad ni tänker, "En som gillar Ponnyakuten som inte har något liv och tänker bara kåta ner sig i det!".
Men svaret är nej, jag tycker inte om Ponnyakuten så jävla mycket. Jag tycker dock inte programmet är sikt, men så bra är det väl inte? Samma problem år ut och år in. Jag håller med i mycket det ni säger om "tv-kåta ungar". Dock hatar jag det inte på samma nivå som ni påstår att ni gör. Det jag inte tycker om är hur ni lägger fram det.
Jag vet inte om ni kommer att läsa det här, men om ni gör det släng in en kommentar. Jag vill göra höra något från er "haggor".
God eftermiddag!
Hat och inga visor
Internet är en underbar plats att hata. En bloggare skriver ett inlägg, pang! Tusen kommentarer om hur patetiskt, onödigt bloggarens åsikt är, hur misslyckad personen är, hur misslyckade personerna som läser bloggen är och varför i helvete någon läser bloggen. Min kommentar:
-Vänta... Vad har det med saken att göra?
Det finns ett hat som fanns på samma sätt som tidigare nu. Det anonyma hatet.

Problem nummer ett, posten. På posten finns det många brev. Ett brev kan komma bort bland alla andra brev. Hur lyckat är det om inte brevet man skrivit inte kommer fram?
Problem nummer två. Om man inte skickar brevet måste man plantera brevet i någon brevlåda. Vägen till den rätta brevlådan är full av faror. Grannen eller andra i närheten. Till och med personen själv kan vara ute. Epic fail att bli påkommen.
”Nämen tjenare Görgen, vad gör du då?”
Man kan ju i och för sig lägga brevet i brevlådan på natten när det är mörkt och inte många är ute. Smyga i skuggorna som en tjuv och lyckas lägga brevet i rätt postlåda. Tänk om man lägger det i fel! Där har vi problem nummer tre, brevlådornas djungel. Nu är det bara att klicka på en knapp och vips är det man skrivit ute i cyberrymdens postkontor, där breven inte kommer bort eller hamnar fel. Haha, ne där har vi en sak som inte var bättre förr.

Måste man alltid uttrycka sitt hat mot andra hela tiden? Kan man inte hålla truten ibland? En till sak som är intressant är att ”haters” kan hata. En person med något i skallen skulle förmodligen inte gå in på bloggen, se filmerna eller vad man nu kan hata på. Om personen man hatar är så dum i huvudet, varför inte bara konstatera det och aldrig bry sig om den igen? Eller är de en ny typ ut av självplågare som njuter av att de får lida av andra människors ”dumhet”. Ända skyddet, kommentatorsfältet.

Allt detta har fått det att uppstå en ny sorts ”haters”. En hate haters. Non violence, släng dig i väggen, non haters is tha shit. Nu finns det personer som ”skyddar” sina älsklingar mot den grymma ondskan. Tanken är god, men många av dem blir överbeskyddande. Det händer att man hittar snälla kommentarer som fått svaret att de kan dra åt helvetet, fast de i själva verket inte borde det med tanke på kommentarens innehåll.
Själv sitter man och studerar kriget. Det patetiska kriget. Jag påstår inte att man inte får säga vad man vill – go yttrandefrihetslagen! - men måste man säga det hela tiden? Så båda parter i kriget:
Håll käften och tänk ett tag, tack!
Tankar på detta?

Detta kan jag inte leva utan:





Och mycket mycket mer....
Det blev ingen hoppning igår och om det är så...
My heart belongs to....
Har den äkta fjording atityden och is awsome :3
Don't play with the fire, please...

13 år och 364 dagar

Tänk atr 14 år av mitt liv har gått. 14 är ganska mycket. Tänk på 14 glassar, 14 chocklad kakor, 14 hästar, 14 filmer, 14 händer, 14 fötter, 14 tår, 14 köttbullar,14 kompisar, 14 år.

vad har hänt på de senast 14 åren? Jag har börjat i på ett högstadium, fått en massa vänner, blivit en bättre ryttare, kommit tillbaka till den stora kärleken till hästar som man hade som nybörjare, börjat njutit av livet, förlorat två människor som aldrig kommer tillbaka, hunnit lagt ut 179 bilder på fb, hatat, älskat,skrattat gråtit, saknat, önskat att någon kunde gå, trot att jag skulle dö, vad kan jag ha missat?

Vad jag minns på de senaste åren... Ja, jag mins inte mycket. jag minns när jag var ute och slogs mot drakar i skogen med Molly. Jag minns också när jag och mina dinosarier hade cyckelrace runt huset och att jag van varje gång. Jag minns när jag fick min första häst och hur jag tog fotot som sitter på min vägg och kommer sitta där för alltid. Jag minns min första privat lektion och hur många gånger jag ramla av Dolly på samma hinder. Jag minns när jag fick min älskade ponny Samba.

Vill ni höra mig berätta om mitt liv och vad jag ska göra med det+ kommentera om jag ska göra den första videobloggen i min bloggshistoria.
Vem målade himelen?

Vem vinner sin klass idag? Vem vinner tävlingen på bloggen? Hur flummiga kommer jag och molly vara när vi kommer hem? Ingen vet, men jag vet iaf att Nellie Berntssons nya ponny inte är Benjamin för det är Nattas xD
Jag är prinsessa över mitt liv

Ja, helgen är här och vad ska man gör förutom att sitta och läsa med varm choklad och en chokladkaka? Iaf ville bara näma att jag förlänger tävlingen tills på söndag ;) Tipsa gärna om den och följ mig gärna på bloglovin!