Idag ska jag packa till Stockholm Horse Show. Det ska bli jättekul. Jag ska radera bilderna från kameran. Vi höres när jag kommer tillbax!

Det måste vara ni två försvann...

Oj, det var länge sedan...

 

Det var när jag började på ridskolan i Ljusdal när jag var 7 år...? Då var det en liten vit b-ponny där som hette Gullan. Hon var sur och gillade inte alls andra hästar, så om de kom för nära sparkade hon. Det hände två gånger med mig tror jag... Haha, jag är en sådan person som gillar hästar med tempramedt. Efter något år fick hon går i pension och flytta någon annanstans...

 

Nu är jag på väg ner till Gävle och ska operera upp en tand... Kul?!

En enkel en ;)

Det är så himmla mycket i skolan nu! Hinner knappt andas när jag kommer hem och om jag sitter med datorn är det för att göra läxor. Måste planera min fritid mycker bättre känner jag. Det har inte hänt så mycket den här veckan, tränat till lucia och typ varit på ridskolan igår och ridit. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta.... Ska nog fixa några inlägg till nästa vecka, så det händer någonting här ;)

 

Har varit ute och letat efter Ronja efter att hon försvunnit. Mamma var ute och gick med henne i skogen och då vägrade hon följa med. Vi tänkte att hon skulle komma hem igen, hon var ju bara i skogen ovan för oss. Vi väntade länge, men ingen hund kom. När vi åkte upp i skogen och letade så satt hon kvar på stället hon och mamma och ifrån varandra. Lill tussan. Resultat:

Ett litet blåmärke, smutsig reflexväst och en glad vovve.

Detta bilr svårt, jag har så måånga som betyder så mycket för mig, som väcker minnen och kännslor. Jag tar tre av dem:

 

Raise your head up by Pimp Code, kommer alltid vara Christians låt.

 

 

Skinny Love by Birdy, skrivit en novell med denna.

 

 

 

The sound of sunshine (Italian version) by Michel Franti & Spearhead, påminner om alla mina fian vänner!

 

Snart ska vi åka till kåken och jobba tillsammans med Elin. Det ska bli kul. Kollar på pewdiepie (nörden i mig). Har varit ute och ridit. Det gick bra. Har inte så mycket att skriva.

1. Tävla SM i någon gren inom ridning.
2. Besökt mer än 10 länder.
3. Kunna prata flera språk flytande.
4. Förändrat något för någon.
5. Vara en förebild för någon.

Nu kommer ett 30 dagar lista över saker man kan skriva om. Det hittade jag hos Märta på http://hhaasstt.blogg.se/index.html .

 

R.I.P min trogen följe slagare Klas-Göran. Vi har haft många år tillsammans. Du har varit mycket påfrestande, irriterande, plågsam och väldigt klängig. Men du har varit en stor del av mitt liv, varit med mig igenom sorg och lycka. Men som sagt, jag kommer inte sakna dig. Jag hoppas vi aldrig mer träffar Klas-Göran! R.I.P ♥

Internet är en underbar plats att hata. En bloggare skriver ett inlägg, pang! Tusen kommentarer om hur patetiskt, onödigt bloggarens åsikt är, hur misslyckad personen är, hur misslyckade personerna som läser bloggen är och varför i helvete någon läser bloggen. Min kommentar:

-Vänta... Vad har det med saken att göra?

Det finns ett hat som fanns på samma sätt som tidigare nu. Det anonyma hatet.

 

 

 

Problem nummer ett, posten. På posten finns det många brev. Ett brev kan komma bort bland alla andra brev. Hur lyckat är det om inte brevet man skrivit inte kommer fram?

Problem nummer två. Om man inte skickar brevet måste man plantera brevet i någon brevlåda. Vägen till den rätta brevlådan är full av faror. Grannen eller andra i närheten. Till och med personen själv kan vara ute. Epic fail att bli påkommen.

”Nämen tjenare Görgen, vad gör du då?”

Man kan ju i och för sig lägga brevet i brevlådan på natten när det är mörkt och inte många är ute. Smyga i skuggorna som en tjuv och lyckas lägga brevet i rätt postlåda. Tänk om man lägger det i fel! Där har vi problem nummer tre, brevlådornas djungel. Nu är det bara att klicka på en knapp och vips är det man skrivit ute i cyberrymdens postkontor, där breven inte kommer bort eller hamnar fel. Haha, ne där har vi en sak som inte var bättre förr.

 

 

Måste man alltid uttrycka sitt hat mot andra hela tiden? Kan man inte hålla truten ibland? En till sak som är intressant är att ”haters” kan hata. En person med något i skallen skulle förmodligen inte gå in på bloggen, se filmerna eller vad man nu kan hata på. Om personen man hatar är så dum i huvudet, varför inte bara konstatera det och aldrig bry sig om den igen? Eller är de en ny typ ut av självplågare som njuter av att de får lida av andra människors ”dumhet”. Ända skyddet, kommentatorsfältet.

 

 

Allt detta har fått det att uppstå en ny sorts ”haters”. En hate haters. Non violence, släng dig i väggen, non haters is tha shit. Nu finns det personer som ”skyddar” sina älsklingar mot den grymma ondskan. Tanken är god, men många av dem blir överbeskyddande. Det händer att man hittar snälla kommentarer som fått svaret att de kan dra åt helvetet, fast de i själva verket inte borde det med tanke på kommentarens innehåll.

 Själv sitter man och studerar kriget. Det patetiska kriget. Jag påstår inte att man inte får säga vad man vill – go yttrandefrihetslagen! - men måste man säga det hela tiden? Så båda parter i kriget:

Håll käften och tänk ett tag, tack!

 

 

Jepp, jag lever :)

Har varit en del nu. Har varit på möte till klassresan, det känns som om man kan känna målet nu.. London, here we come!

 

Imorgon kommer det ett inlägg om internet hat. Det skulle inte jag missa...