Jag har läst boken ”Syskonkärlek” av Katarina von Bredow.

Boken handlar om en tjej som heter Amanda. Hon bor hemma hos sin mamma och bror i en lägenhet. Hon har en stora syster också, som heter Ylva. Ylva är tjugo år och bor inte hemma länger men kommer ibland. Varken Ludvig eller Amanda tycker om henne så mycket. Ludvig är hennes ett år äldre bror och dom är bästa vänner, kan man säga. En dag när hon står och målar och han som vanligt sitter och läser i hennes fothölj, så kommer deras mamma in och ber Amanda att måla fina tavlor till släkten så hon slipper köpa presenter åt dom. Det tycker Ludvig att hon kan göra, så kanske hon kan börja på en krokikurs som hon gått på. Sedan ber han henne att få se i hennes block som hon hade ritat i på kursen. Det får han och Ludvig tycker att hon ritat fint. Han ger för slag att Johan, Amandas frireligiösa pojkvän, kan så som modell, men båda är överens att det skulle han nog inte gå med på. Då tycker Amanda att han kan stå modell. Han går med på det om hon tar hand om hans disktider. Det är då det hela började. Amanda känner att hon får nya känslor för Ludvig. Kärlekskänslor. Förbjudna känslor. När Ludvig besvarar hennes känslor blir hon självkart glad, men vad ska dom göra om någon kommer på dom? Vad har hänt med mammas kompis AnnHelene? Och hur går det för Amanda när Johans mamma och pappa vill träffa henne?

Boken är nog riktad till lite äldre läsare. Boken är skriven i första person eller jag-form. Ibland kommer det utdrag av hennes dagbok. Det jag gillar med boken är att det författaren använder ett fint språk. Handlingen i boken är också annorlunda, det händer något i boken på varje sida nästan. Det jag inte gillar med boken är att den är lite overklig på vissa ställen.

Om huvudpersonen Amanda tycker jag att hon är lite irriterande ibland. Hon kan inte straffa alla bara för att hon är kär i sin bror. Annars tycker jag lite synd om henne för att hon inte får vara sig själv.

Jag skulle ändå skriva om den till skolan så...

//Kakan